Sveriges största megastjärna någonsin, sångerskan Jenny Lind, firas rejält under det här året. Hon föddes den 6 oktober 1820 (och avled 1887). Det handlar alltså om 200-årsminnet av hennes födelse.

På många av landets konsertscener framförs den musik som var hennes repertoar. Just nu har till exempel GöteborgsOperan en serie livestreamade program där fem av husets sopraner gör hennes musik. Tolv avsnitt som kan ses fram t o m den 14 juni.
Mer här ›

Vad som är mindre känt är att värmlandsskulptören Erik Rafael-Rådberg är upphovsman till den gracila staty av Jenny Lind som finns på Framnäs udde på Djurgården.

Yngst av nio syskon

Erik Rafael-Rådberg var skulptör och inredningsarkitekt. Född 21 september 1881 i Kristinehamn, död 12 maj 1961 i sitt hem Österviks kapell i Kristinehamn.

Erik Rafael-Rådberg var son till fotografen Erik Gustaf Rådberg, född 1853 i Alster, och Laura, född Nordenberg 1857 i Karlstad. Han var yngst av nio syskon.

Det började med att Erik gick i sin fars fotspår, som fotograf. Därefter utbildade han sig vid Konstnärsförbundets skola för Christian Eriksson.

1909 reste han till Paris och studerade främst på Academié Colarossi. Han gjorde även resor till USA. Han gifte sig 1909 med Anna Nikolina-Ståhl.

Debuten blev 1916 på en utställning på Liljevalchs.

Åtskilliga statyer och byster

Förutom Jenny Lind-stayn har han också gjort statyn av Gustaf Fröding (1921), även den på Djurgården Stockholm, och ett flertal andra. Rafael-Rådberg är representerad på Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm, Österviks kapell, Värmlands museum och Sandgrund, Karlstad.

En målande beskrivning av Rafael-Rådberg finns i Sven Stolpes bok ”Mitt Värmland”. Stolpe skriver bland annat att han bodde i Österviks kapell i Värmland och sov i en likkista uppe på ett loft dit han klättrade på lina. Han ska ha sett spinkig ut, men varit mycket stark.

40 dagar efter påsk firas Kristi himmelsfärds dag. Till åminnelse av Jesus återuppståndelse. 2020 inträffar den på årets 142:a dag.

Kristi himmelsfärdsdagen var känd som den första sommardagen, och innebar att vinterklädseln lades undan och kvinnorna kunde gå barärmade. dagen kallades ibland för ”barärmdagen”. I Värmland började man till exempel att använda bomullsklänningarna.

Dagen kallades ibland för metardagen eftersom sommarfisket inleddes.

Eldar

I Värmland och andra västliga delar av Sverige är det känt att människor tände eldar på Kristi himmelsfärds dag, en sed som är känd även i Skåne. På sina håll trodde man att eldarna skulle skrämma bort vargar; samma förklaring som har knutits till valborgsmässoeldarna.

Tonårsträffar

Det finns uppteckningar om Kristi himmelsfärdsdagen som en dag när flickor och pojkar, utan övervakning av vuxna, träffades utanför kyrkan. I det annars hårt kontrollerade bondesamhället kan man ana att detta var en stor händelse i ett starkt könsuppdelat samhälle.

Rävungar och gökotta

Kristi himmelsfärdsdagen ansågs bra för att fånga rävungar, eftersom man tänkte sig att rävhonan tog ut sina ungar i solen. Då var de lätta att fånga.

En annan sed förknippad med Kristi himmelsfärds dag är ”gökotta”, som är känd i södra och mellersta Sverige. I arkivuppteckningar vittnas det om årets första utflykter, gärna tidigt på morgonen, för att hälsa våren och värmen.

Men nu kunde också ungdomarna träffas utan föräldrarnas övervakande ögon. Härlig tid, med andra ord.

Bilden överst: Skolplansch över Kristi himmelsfärd, ur Nordiska museets föremålssamling

Det var gott om hovpredikanter när 24 män från Värmland grundade Wermländska Sällskapet i Stockholm – den 13 december 1816.

Inte mindre än fyra av de 24 stiftarna hade titeln hovpredikant:

Sekreterare C. M. Arrhenius
Revisor Bratt
Kammarskrivare Brattström
Professor Byström
Doktor Ekström
Kamrer Geijer
Överhovpredikant Hedrén
Sekreterare B. A. von Hofsten
Notarie A. H. Lagerlöf
Notarie A. J. Lagerlöf
Fältsekreterare Larsson
Häradshöfding C. Löhtner
Sekreterare A. Myhrman
Notarie Molinder
Hovpredikant Morin
Notarie Roman
Sekreterare Roman
Revisor Roos
Herr Carl Roth
Hovpredikant Ruus
Sekreterare Stenholm
Sekreterare Wall
Kommissarie Wallin
Hovpredikant Örtenblad

150-årsboken

Detta finns dokumenterat i Sällskapets jubileumsskrift från 1966, dvs 150-årsjubiléet; slutsåld sedan länge men kan möjligen hittas i antikvariat. Skriften är f ö tillägnad de 24 stiftarna.

283 sidor. Tryckt på Nya Wermlands-Tidningens Tryckeri. Omslag av Hans Kündig. Herman Anderssons bokhandel, Karlstad.

Innehåll

Förord av direktör Carl Albert Anderson
Krönika om Wermländska Sällskapet i Stockholm av f. d. byråchefen Tage Berger
Värmländsk Odyssé 1957 av direktör Erik Elinder
Wermländska Sfillskapets stadgar
Stadgar för Sällskapets fonder m. m.
Hedersledamöter
Wermändska Sällskapets medalj
Wermländska Sällskapets förtjänstmedalj
Funktionärer från Luciadagen 1816
Direktionens sammansättning arbetsåret 1965-66
Förteckning över nuvarande medlemmar
Förteckning iiver Sällskapets samtliga. medlemmar 1816—1965
Personregister till ”Krönikan” och ”Värmländsk odyssé”

Bilden: Överhovpredikant Johan Jakob Hedrén (f. 1775) från Rännelanda socken i Dalsland. Teol. dr. Wermländska Sällskapets förste ordförande 1816–1819, samt 1821–1825. Utsågs till biskop i Karlstads stift 1829 och i Linköpings stift från 1833. Avled 1861.

1966 var jubileumsåret, 150 år för Wermländska Sällskapet. Det inspirerade förutom till jubileumsboken även till tidningsutgivning.

Den 27 oktober 1966 utkom det första numret av tidskriften Wermländingen. Tryckt i Karlstad på Carl Kjellin & Co som ingick i Nya Wermlands-Tidningens tryckeri.

Vinjettens typsnitt var också med det form som då användes av NWT.

Bakom tidskriften stod tre myndiga herrar: Tage Berger, 75 (ämbetsman, tid. byråchef vid SJ), Erik Elinder, 54 (direktör, entreprenör och reklamman), samt Rune Salwing, 41 (UD:s chifferexpert som bl a tjänstgjort på svenska ambassaden i Moskva).

Bättre kontakt med medlemmarna

I första numrets Kungörelser tillkännages:

”Det har länge förelegat ett behov hos Sällskapets direktion av bättre kontakt med medlemmarna. Detta medlemsblad är avsett att till dels fylla nämnda behov. Bladet är tills vidare ämnat att utkomma med tre nummer om året och kommer att tillställas varje medlem kostnadsfritt.”

Se de fem sidorna i första Wermländingen ›

Tack till Nils Eliasson som hittade exemplaret!