Utställning om mästersnidaren Herman i Falla

Herman i Falla, dvs Herman Olofsson från Gunnarskog, var en mästerlig träsnidare. Upphovsman till mängder av föremål och träprydnader som är små under av hantverk, funktion och skönhet.

Om detta handlar en sommarutställning på Nytomta (Ola Erikssons Minnesgård vid Rackstadmuseet i Arvika); en retrospektiv utställning som pågår till och med den 15 augusti öppet tisdag – söndag 11–17 med fri entré).


Herman i Falla var leverantören av träföremål till Arvika Konsthantverks butik från dess start 1923 och cirka 40 år framöver. Han blev mycket efterfrågad och finns representerad i många hem i trakten.

Inspirerad av Arts and Crafts, jugend och japonism, tillverkade han vackra och harmoniska föremål för att utsmycka hemmet, men också bruksföremål.


Armaturer

Armatur för tak, golv, väggar och bord fick stor efterfrågan då elektriciteten kom till Arvika i början av 1920-talet. Från början gjorde han alla detaljer själv, inklusive strömvredet och skärmstommen. Lampskärmarna gjordes av pergament, ofta sparsamt målade. Ibland använde han till och med ålskinn!


Askar, skålar, ljusstakar …

Hermans stora produktion omfattar även andra vackra föremål att bruka eller utsmycka hemmet med, såsom askar, skålar, fat, stånkor, ljusstakar, speglar, lampetter, fotoramar och tavlor. Han gjorde även en del möbler.

Hermans produktion präglas av mycket god materialkännedom och teknik, som gjort att föremålen fortfarande är mycket väl bibehållna, trots närmare 100 års användning. Underfundiga och praktiska lösningar visar att hans kreativitet inte bara visade sig i den omfattande produktionen.


Boken

Boken om Herman i Falla, skriven av Agneta Bergqvist och på vilken utställningen grundar sig, finns att köpa bland annat i Nytomtas butik eller Rackstadmuseets butik.

Selma-podden är igång

Selma Lagerlöf vid sitt skrivbord på Mårbacka

Selma Lagerlöf-sällskapet har lanserat en podd om den värmländska författaren.

Det är Lagerlöf-sällskapets tidigare ordförande Susanne Nyman, som intervjuar dels författaren Anna-Karin Palm, dels Västanå teaters ledare Leif Stinnerbom.

De första två halvtimmeslånga avsnitten ligger ute nu. Fortsättning följer.


Lyssna här

Selma Lagerlöf-poddens webbplats
Selma-podden på Spotify › 


Var finns Värmlandskôrven?

Wermländska Sällskapets webbplats fick en närmast desperat fråga från en värmlänning i förskingringen.

– Var finns Värmlandskorven att köpa? Bl a ICA slutade sälja den för flera år sedan. Så var finns den idag?

Värmlandskorv är en tjock, orökt korv som framställs av hackat eller malet nöt- och griskött, späck, hackad rå potatis, gul lök och en kryddning av salt, vitpeppar och kryddpeppar, traditionellt stoppat i krokfjälster som sedan gnids med salt, salpeter och socker. Därefter kokas korven.

Värmlandskorven kan liknas vid en lätt grynig fläskkorv eller köttkorv, där grynigheten skapas av den hackade potatisen. Köttandelen är låg, bara cirka 30 %.

Korven kokas och äts tillsammans med kokt potatis, potatismos eller rotmos samt senap.

Värmlandskorvens dag

Värmlandskorvens dag firas den tredje torsdagen i augusti sedan 2007, bland annat i hembygdsgården i  Grums. Varje år skrivs nya låtar till korvens ära.

Bland svenskättlingar i USA är namnet potatiskorv känt. Korven anses av många vara en viktig del av det svenska julbordet.




Kristinehamns-skulptören gjorde Jenny Lind-statyn

Sveriges största megastjärna någonsin, sångerskan Jenny Lind, firas rejält under det här året. Hon föddes den 6 oktober 1820 (och avled 1887). Det handlar alltså om 200-årsminnet av hennes födelse.

På många av landets konsertscener framförs den musik som var hennes repertoar. Just nu har till exempel GöteborgsOperan en serie livestreamade program där fem av husets sopraner gör hennes musik. Tolv avsnitt som kan ses fram t o m den 14 juni.
Mer här ›

Vad som är mindre känt är att värmlandsskulptören Erik Rafael-Rådberg är upphovsman till den gracila staty av Jenny Lind som finns på Framnäs udde på Djurgården.


Yngst av nio syskon

Erik Rafael-Rådberg var skulptör och inredningsarkitekt. Född 21 september 1881 i Kristinehamn, död 12 maj 1961 i sitt hem Österviks kapell i Kristinehamn.

Rafael-Rådberg vid 53 års ålder, 1934.

Erik Rafael-Rådberg var son till fotografen Erik Gustaf Rådberg, född 1853 i Alster, och Laura, född Nordenberg 1857 i Karlstad. Han var yngst av nio syskon.

Det började med att Erik gick i sin fars fotspår, som fotograf. Därefter utbildade han sig vid Konstnärsförbundets skola för Christian Eriksson.

1909 reste han till Paris och studerade främst på Academié Colarossi. Han gjorde även resor till USA. Han gifte sig 1909 med Anna Nikolina-Ståhl.

Debuten blev 1916 på en utställning på Liljevalchs.

Åtskilliga statyer och byster

Förutom Jenny Lind-stayn har han också gjort statyn av Gustaf Fröding (1921), även den på Djurgården Stockholm, och ett flertal andra. Rafael-Rådberg är representerad på Moderna museet och Nationalmuseum i Stockholm, Österviks kapell, Värmlands museum och Sandgrund, Karlstad.

En målande beskrivning av Rafael-Rådberg finns i Sven Stolpes bok ”Mitt Värmland”. Stolpe skriver bland annat att han bodde i Österviks kapell i Värmland och sov i en likkista uppe på ett loft dit han klättrade på lina. Han ska ha sett spinkig ut, men varit mycket stark.



Bara armar på Kristi himmelsfärds dag

40 dagar efter påsk firas Kristi himmelsfärds dag. Till åminnelse av Jesus återuppståndelse. 2020 inträffar den på årets 142:a dag.

Kristi himmelsfärdsdagen var känd som den första sommardagen, och innebar att vinterklädseln lades undan och kvinnorna kunde gå barärmade. dagen kallades ibland för ”barärmdagen”. I Värmland började man till exempel att använda bomullsklänningarna.

Dagen kallades ibland för metardagen eftersom sommarfisket inleddes.

Eldar

I Värmland och andra västliga delar av Sverige är det känt att människor tände eldar på Kristi himmelsfärds dag, en sed som är känd även i Skåne. På sina håll trodde man att eldarna skulle skrämma bort vargar; samma förklaring som har knutits till valborgsmässoeldarna.

Tonårsträffar

Det finns uppteckningar om Kristi himmelsfärdsdagen som en dag när flickor och pojkar, utan övervakning av vuxna, träffades utanför kyrkan. I det annars hårt kontrollerade bondesamhället kan man ana att detta var en stor händelse i ett starkt könsuppdelat samhälle.

Rävungar och gökotta
Foto: Albin Sjöberg

Kristi himmelsfärdsdagen ansågs bra för att fånga rävungar, eftersom man tänkte sig att rävhonan tog ut sina ungar i solen. Då var de lätta att fånga.

En annan sed förknippad med Kristi himmelsfärds dag är ”gökotta”, som är känd i södra och mellersta Sverige. I arkivuppteckningar vittnas det om årets första utflykter, gärna tidigt på morgonen, för att hälsa våren och värmen.

Men nu kunde också ungdomarna träffas utan föräldrarnas övervakande ögon. Härlig tid, med andra ord.

Bilden överst: Skolplansch över Kristi himmelsfärd, ur Nordiska museets föremålssamling

De startade Wermländska Sällskapet

Det var gott om hovpredikanter när 24 män från Värmland grundade Wermländska Sällskapet i Stockholm – den 13 december 1816.

Inte mindre än fyra av de 24 stiftarna hade titeln hovpredikant:

Sekreterare C. M. Arrhenius
Revisor Bratt
Kammarskrivare Brattström
Professor Byström
Doktor Ekström
Kamrer Geijer
Överhovpredikant Hedrén
Sekreterare B. A. von Hofsten
Notarie A. H. Lagerlöf
Notarie A. J. Lagerlöf
Fältsekreterare Larsson
Häradshöfding C. Löhtner
Sekreterare A. Myhrman
Notarie Molinder
Hovpredikant Morin
Notarie Roman
Sekreterare Roman
Revisor Roos
Herr Carl Roth
Hovpredikant Ruus
Sekreterare Stenholm
Sekreterare Wall
Kommissarie Wallin
Hovpredikant Örtenblad

150-årsboken

Detta finns dokumenterat i Sällskapets jubileumsskrift från 1966, dvs 150-årsjubiléet; slutsåld sedan länge men kan möjligen hittas i antikvariat. Skriften är f ö tillägnad de 24 stiftarna.

283 sidor. Tryckt på Nya Wermlands-Tidningens Tryckeri. Omslag av Hans Kündig. Herman Anderssons bokhandel, Karlstad.

Innehåll

Förord av direktör Carl Albert Anderson
Krönika om Wermländska Sällskapet i Stockholm av f. d. byråchefen Tage Berger
Värmländsk Odyssé 1957 av direktör Erik Elinder
Wermländska Sfillskapets stadgar
Stadgar för Sällskapets fonder m. m.
Hedersledamöter
Wermändska Sällskapets medalj
Wermländska Sällskapets förtjänstmedalj
Funktionärer från Luciadagen 1816
Direktionens sammansättning arbetsåret 1965-66
Förteckning över nuvarande medlemmar
Förteckning iiver Sällskapets samtliga. medlemmar 1816—1965
Personregister till ”Krönikan” och ”Värmländsk odyssé”


Bilden: Överhovpredikant Johan Jakob Hedrén (f. 1775) från Rännelanda socken i Dalsland. Teol. dr. Wermländska Sällskapets förste ordförande 1816–1819, samt 1821–1825. Utsågs till biskop i Karlstads stift 1829 och i Linköpings stift från 1833. Avled 1861.

Wermländingen startar – 1966

1966 var jubileumsåret, 150 år för Wermländska Sällskapet. Det inspirerade förutom till jubileumsboken även till tidningsutgivning.

Den 27 oktober 1966 utkom det första numret av tidskriften Wermländingen. Tryckt i Karlstad på Carl Kjellin & Co som ingick i Nya Wermlands-Tidningens tryckeri.

Vinjettens typsnitt var också med det form som då användes av NWT.

Bakom tidskriften stod tre myndiga herrar: Tage Berger, 75 (ämbetsman, tid. byråchef vid SJ), Erik Elinder, 54 (direktör, entreprenör och reklamman), samt Rune Salwing, 41 (UD:s chifferexpert som bl a tjänstgjort på svenska ambassaden i Moskva).

Bättre kontakt med medlemmarna

I första numrets Kungörelser tillkännages:

”Det har länge förelegat ett behov hos Sällskapets direktion av bättre kontakt med medlemmarna. Detta medlemsblad är avsett att till dels fylla nämnda behov. Bladet är tills vidare ämnat att utkomma med tre nummer om året och kommer att tillställas varje medlem kostnadsfritt.”

Se de fem sidorna i första Wermländingen ›

Tack till Nils Eliasson som hittade exemplaret!