Sällskapets vesper i Storkyrkan

– Vespern är tillsammans med Lussebalen Wermländska Sällskapets stora högtider.

– Lussebalen, är precis som namnet antyder, en middag med fest och dans. Då är det klackarna i taket och en och annan hälsning från hembygden.

– Vespern är en tid för eftertanke. Då får vi stanna upp och reflektera över det gångna året och hur det kommande ska bli.

Så hälsade sällskapets ordförande Nils Gunnar Billinger deltagarna välkomna till Nyårsvespern söndagen den 12 januari 2020 i Storkyrkan, Stockholm.

Lussebalen i Spegelsalen och Vespern i Storkyrkan står för kontinuitet, trygghet och  förutsägbarhet. Men det finns också utrymme för förnyelse. 

Vespermusik

Vid Vespern svarade  Karin Petersdotter, Peter Eriksson, Christina Östman och Love Derwinger för musiken:

Preludium, Dmitri Sjostakovitch
Karin Petersdotter och Peter Eriksson, viola, Love Derwinger, piano

Psalm nr 134/ Gläns över sjö och strand v 1-2

Andante moderato ur Viola-konsert D-dur, Karl Stamitz
Karin Petersdotter, viola, Love Derwinger, piano

Geistliches Wiegenlied op 91:2, Johannes Brahms
Christina Östman, sång, Karin Petersdotter, viola, Love Derwinger, piano

Psalm 285/ Det finns djup i Herrens godhet

Psalm nr 297 /Härlig är jorden

Postludium
Kyrkmarsch av Olle Jansson från Uppland och
Jubileumslåt från Värmland

Storkyrkan som mötesplats

I sin betraktelse talade domkyrkokaplan Ulf Lindgren om Storkyrkan som en mötesplats för människor från olika generationer och från olika delar av världen.

Nils Gunnar Billinger, Wermländska Sällskapets ordförande, talade i sitt högtidstal om två värmlandsförfattare, Marit Kapla och Selma Lagerlöf.

Lussestipendiet utdelat

Vid det efterföljande kaffet delade Nils Gunnar Billinger ut årets Lussestipendium till Alice Ekelöf, industridesigner med rötter i Karlstad.
Alice var utomlands vid Lussebalen då stipendiet vanligtvis delas ut och kunde då inte ta emot stipendiet.
Men nu har stipendium och diplom hamnat i rätta händer.